En hägring i betong

När jag var 12 eller 13 skulle jag åka och bada med min mormor. Jag frågade varför hon aldrig dök när vi badade. På den frågan hade hon inget bra svar och den dagen gjorde hon ett riktigt försök till svandyk från bryggan i kairo.
Ibland överraskade hon min mormor men alltid var hon väldigt fin.

Mormor, du saknas mig redan.

Suck, jag önskar att jag inte var så långsint. eller snarare brydd. varför kan jag inte bara släppa saker lättare. bara låta det vara och strunta i det. trött på ansvar och att fixa. trött på att känna mig bitter, småaktig och snål.

nyårs löfte:

-ta mindre vardagsansvar
-bry mig mindre

bitter bitter bitter
ja just det:

- bli mindre bitter
- börja träna

jag antar att detta bara är post-termin-depressionen som talar, antagligen är jag tillbaka i mitt vanliga jag om några dagar. men det vore banne mig skönt att bara följa strömmen lite oftare, inte ta på mig så mycket ansvar liksom. mer avslappnad helt enkelt. antingen det eller bli eremit och bara sköta mig själv.
eremit... kanske vore nått.

ja jag vaknade på helt fel sida idag. känns som jag gjort det ganska mycket på sista tiden.
om detta betyder att bloggen åter fått styrfart vet jag inte. blev ett väldigt bittert återseende, inte bra men jag kände bara för att kräkas lite. ledsen att det var just du som fick ta emot det.

god jul! det ska bli mysigt trots allt.

vaknade till ett helt fantastiskt ljus i morse, vintern är väldigt väldigt vacker och väldigt väldigt kall.

Ahhh sommaren lider mot sitt slut och jag är åter i betongbunkern jag kallar skola (och framöver också hem?)
Vilken sommar vi har haft! helt fantastisk. 5veckor ledigt som jag lyckades ta ut tack vare all övertid. Fantabulous!
Semestern inleddes med en vecka i skåne med familjen. Hur mysigt som helst att hänga på Österlen, cruisa runt och kolla in lite arkitektur i hela landskapet, bada i havet och dricka määänger med äppelmust. Ni skulle sett minen på mini-monstret-Joel när han intog sandstranden för första gången. haha vilken lycka, världens största sandlåda!
I skåne hittade vi även en soffa som vi kallar Kinesen (efter Kina, inte landet utan min rumskompis) blev ju jättebilligt att köpa den och sen få den uppskeppad.. NOT men snygg är den och nu är den vår.

Efter skåne bar det av mot norrland och Jädraås. Lindas födelsedag skulle firas, loppisarna rensas och insjöarna bli bebadade. Hur sköna dagar som helst i totalt lugn. Det var också här sommarens yatzyrekord på 326 sattes. Gissa av vem.. muhahah!

I slutet på juli och över Nyströms födelsedag bar det så ut till Blidö för en vecka. Lata dagar inte toppen väder men härligt ändå, mängder med yatzy, hembrännt och rabarber, fest på wärsan, lite bilcruising och båtåkning och en massa grillning och god mat. huuur skönt som helst. Vi hann vara hemma i Sthlm i några dagar innan det åter bar ut till fästingparadiset för den årliga strandbarsfesten. Leo, sanna, martin, anna och anna kom ut vilket var väldigt trevligt och festen blev trots lite regn väldigt lyckad. Bernadotte gjorde årets bästa konsert och jag dansade som en dåre.

Kulmen på semstern och den femte lediga veckan spenderades på Västkusten eller bästkusten som de säger där borta. Nåväl det går väl att diskutera. Fina dagar i varberg hos moster och morbror och en kortstund med nyhemkomna halv mexicanska Kajsa. Klippbad, brännmanetundvikning och cykelturer. Fantastiskt kallbadhus! Marit Bergman gjorde en väldigt uppsluppen och intim spelning på Majas vid havet som var väldigt bra! mycket bättre än på skiva! Sen bar det va norrut mot Smögen och Jennys landställe. LottaKyraPeterfamiljen var också där så det blev bästa bästishänget. båtåkning mer klippbad mer manetundvikning och lite mer solbränna. Vädret var helt makalöst och vi undvek regnet alla dagar. Att det intogs kolossala mängder räkor behöver man väl inte ens säga. Det enda var väl att vi glömde hämta ut fabs pris på 0,5kg räkor i räktombolan. men men

På torsdagen åkte vi så med farkosten (Jens å Jims nya husbil) ner mot Götlaborg igen och Way out West. utanför vandrarhemmet mötte vi Lejon och Martin och senare mötte vi även upp Sanna å Markel. fantastisk festival med ömsom regn ömsom sol. Som tur var hade vi ju farkosten man kunde krypa in i och dricka öl när regnet belv outhärdligt. Fever Ray och Antony var klart bäst men även Jenny Wilson, Robyn och Basement Jaxx.

Vilken toppen sommar!! Let's do it again! alltihop!!

Jag lägger upp en massa bilder på fejjan så ni får kolla där. men någon liten ska ni väl få här också.

Om jag nu ska ha ett husdjur (vilket jag egentligen är helt emot) har jag alltid sagt att då ska det banne mig vara en minigiraff. ca 1m hög ungefär. Han, Raffe, ska slira på parketten med sina små hovar komma och buffa med huvudet på söndagsmorgonen när han tycker man ska vakna... åhhh men jag inser ju att detta är löjligt och inte kommer hända (snälla snälla snälla!) men ändå känner jag ett sådant där fullkomligt ha-begär som man kände när man var liten.

Nu har det dock dykt upp ett helt ok alternativ. En liten liten ponny. Det finns en hästsort som heter falabela (som säkert är heeelt sönderavlade men i detta utopiska inlägg bortser vi helt från etik och moral) och de är precis så jättesmå. Jag vill ha en! NU!
Fabian är helt med på det (även om jag misstäker att han inte är lika seriös som jag) han vill kalla den Conny. Conny the Ponny. Jag vill kalla honom Totoro. Men nu när jag döpt Lottas kommande pyre till Totoro (japp Jag ska bli hedersmoster igen! wihoo) får väl Conny funka.

Kolla vilka söta hovar den har. Åh tänk om jag kunde få en sån liten söt.

Ja det är sant. Jag ska se Eddie Izzard live. Det kan vara det bästa som händer i år!
Herre min ge jag är så uppe i varv att jag knappt kan koncentrera mig på jobbet..

JIPPI!!!

and will never ever never ever return!

ni får komma hit.

på riktigt.

puss

Det här med tvådagars bakishet i ett gör en lite deppig.. Peppar mig själv med lite Elvis. Tänk att han har skrivit en låt baaara til mig. och i sedvanlig ordning kommer ni inte se länken men den finns precis här under:

Elvis och jag



Jag ska också boxas i morrn. Ah tänk vilket par vi skulle blivit, Elvis och jag.

strax efter 10. Jag trodde konserten var slut och att hon ringde för att berätta hur den var. men icke. allt jag hörde var Antonys vackra stämma och sen fick jag höra hela I hope there's someone. Fabian som satt brevid mig i sängen blev nog ganska förundrad när jag svarade i min telefon, sa inget mer än hej och började sen gråta. Jag vet inte vad det är med den mannens musik men den rör mig så djupt att det skär i hjärtat. Att jag kunde missa biljettsläppet och sen inte fick tag på någon biljett i min prisklass grämer mig något oerhört. Men de kommer ju till Way out West, så det får la bli en tur till götet i sommar då.

"I hope there's someone"

det finns en länk här över men den syns inte för jag är inte så bra på html